Ingå och John Hain
Inga och John Hain på väg till sjösättningsmiddag.
John Hain, 1917–1994, följde sin far Richard Hain i fotspåren och kom att ägna större delen av sitt verksamma liv åt familjeföretaget. Efter en jur. och pol. mag.-examen i Lund 1945, reservlöjtnant i Göta Artilleriregemente, några år i USA hos energikoncernen Sprague Company och ett år på Bränslekommissionen i Stockholm, började John Hain på G & L Beijer AB 1948 – idag Beijer Ref AB.
Mellan åren 1961 och 1972 var han VD och därefter arbetande styrelseordförande. Under hans verksamhetsperiod var G & L Beijer en handelskoncern med inriktning på olja, kol, industriteknik, miljövård och spedition och i ett senare skede även industriautomation och data.
Men det var främst inom oljeverksamheten John Hain kom att spela en betydande roll. Han ansvarade för den uppbyggnad av oljerörelsen som ledde till att Beijers 1994 var det största fristående oljebolaget i Sverige som var kvar efter branschens omfattande omstrukturering.
Under John Hains ledning förvärvades 1968, tillsammans med kusinen Kjell Beijer och Anders Walls Beijerinvest, femtio procent av oljetradingbolaget Scandinavian Trading. Detta var en mycket uppmärksammad och lönsam affär för Beijers. 1974 såldes bolaget och gav ett mycket stort kapitaltillskott. Bolaget köptes senare av Volvo.
1992 gick John Hain tillsammans med sonen Jan in som huvudägare i Skrinet AB i syfte att skapa en stabil grund för Beijers fortsatta verksamhet. Han var lyhörd för nya influenser och medverkade aktivt till den omstrukturering av verksamheten som inleddes i och med samgåendet mellan Beijers och Skrinet.
När arbetet på G & L Beijer AB så medgav drog John Hain sig gärna tillbaka till torpet i Ranarp.
John Hain kunde framstå som korrekt och blyg. Han var inte de stora ordens man och tog inte plats i den meningen att han alltid måste synas och höras. Det var honom främmande. Men han kunde säga till när så behövdes, och ingen ifrågasatte hans kunnande och stora auktoritet. John Hains sparsamhet är omvittnad, en egenskap som kom väl till pass med tanke på att han även var ytterst ansvarig för koncernekonomin. Lika orädd som han var att ta stora och svåra affärsbeslut när mycket stod på spel, lika noga kunde han vara med kronor och ören. Vid ett styrelsemöte i början av 90-talet överlämnades en gåva till honom i form av en portabel luftkonditioneringsapparat, varpå han genast frågade: "Hur mycket ström drar den då?"
Styrelseuppdragen var många: Rederi AB Svea, Investment AB Öresund, Sveriges Grossistförbund, Svenska Petroleuminstitutet, Malmö Börshus, Malmö Hamn m.fl.
John Hain höll även kontakt med sin kusin Kjell Beijer och Anders Wall på Beijer Import & Export AB i Stockholm och satt under ett antal år som suppleant i bland annat Beijerinvests styrelse samt som ordinarie i Haki AB och fastighetsbolaget Pilen AB. Anders Wall satt under många år som suppleant i G & L Beijers styrelse.
John Hains stora intresse för sin hemstads historia och kultur ledde till styrelseuppdrag i Malmö Kulturhistoriska förening och Malmö Förskönings- och Planteringsförening.
Inga Hain och Stockholms Rederi AB Svea´s VD Emanuel Högberg vid en sjösättningsceremoni någon gång under 1950-talet. G & L Beijer AB var en av de större aktieägarna i rederiet som bland annat trafikerade färjetrafiken mellan Stockholm och Helsingfors samt Helsingborg och Helsingör. G & L Beijer AB hade omfattande investeringar i olika partrederier.
John Hain var gift med Inga Lönnquist, 1918–1991. Med sig i boet hade Inga dottern Helena, född 1942, och sonen Staffan, 1944–1975. Romansen började under kriget då John var inkallad som reservofficer samtidigt som han tog sin jur.- och pol.mag.-examen. Inga var engagerad som bilkårist inom KAK. De gifte sig i Palm Springs sommaren 1947 under Johns tid i USA.
Både Inga och John var intresserade av litteratur och medicin. Inga föredrog författare som Fröding, Strindberg och Ferlin men var långt ifrån främmande för mer modern litteratur.
I Johns fall var det historia som låg honom närmast. Men han var i sin ungdom också mycket idrottsintresserad och var ytterst nära att som simmare få representera Sverige i de olympiska spelen i Berlin 1936. Pappa Richard satte dock stopp för de planerna, antagligen på grund av det oroliga läget i Europa vid den tiden.
I motsats till vad man kanske kunde tro var John även intresserad av de radikala strömningar som föddes inom konst, litteratur och teater under det sena 60-talet. Till exempel roade besök på alternativa teaterföreställningar honom mycket.
Inga Hain´s syskon, fr.v. Gösta, 1915–1990, Maj, 1913–1979, Bertil, 1910–1983, Inga, 1918–1991 och Sonja Lönnquist, 1906–2004
Inga, som var yngsta barnet, föddes i Örebro och hennes föräldrar Joël, 1881–1937, och Signe, 1883–1928, gick bort när hon var 10 respektive 19 år. Deras tidiga bortgång kom att prägla henne under resten av livet. År 1923 flyttade familjen till Stockholm där pappa Joël drev en egen verksamhet fram till sin död. Inga var fåordig om sin uppväxt, även inför Jan och hans syskon. Hon trivdes bäst i sällskap med några få nära vänner – det stora sociala livet var inget för henne. Under en period var Inga dock aktiv som president inom Inner Wheel och under två perioder som internationell sekreterare.
År 1953 köpte familjen ett tämligen spartanskt sommarställe i Ranarp på Bjärehalvön. Här trivdes framför allt Inga alldeles förträffligt. Några år senare införskaffades ytterligare ett sommarhus, denna gång i Ljunghusen, men där rotade de sig aldrig riktigt.
Inga och Johns stora intresse för medicin och historia förklarar de båda stiftelsernas tillkomst.
Inga och John Hain vid en kaffepaus på sommartorpet i Ranarp på Bjärehalvön.