Hain, Beijer Familjen
Familjerna Hain och Beijer i Malmö har en lång tradition av donationer till vetenskap och kultur.
Exemplen är många. Gottfried Beijer och hans bror Lorens var grundare av G & L Beijer AB (numera Beijer Ref AB). Jan Hains farfar, Richard Hain, var under många år ledande i företaget och därtill aktiv i flera andra verksamheter och föreningar fram till sin bortgång i mitten av 1970-talet. Gottfried var även initiativtagare till bildandet av "Planteringsföreningen" (konstituerad 10 oktober 1881) och verkade under många år som ordförande. På förslag som framfördes 1907 ändrades namnet till "Malmö Förskönings- och Planteringsförening" för att också betona försköningen av staden.
Familjerna Hain och Beijer har genom sitt engagemang i Malmö Förskönings- och Planteringsförening under mer än 100 år bidragit till att göra Malmö vackrare. I slutet av 1800-talet anlades Slottsparken (invigd 1872) och Beijers park (1885). Slottsparken fick senare, 1882, namnet "Kung Oscars Park" då kung Oscar II invigde Kungsparkspaviljongen.
Malmö Planterings- och Försköningsförening med Richard Hain som ordförande tog kontakt med Carl Milles för uppförande av statyn Pegasus i Malmö Slottspark. Statyn, som kom på plats 1950, symboliserar den fria tanken. Foto: Gunnar Nydén
Under 1940-talet och en bit in på 1950-talet bidrog familjen Hain, genom Richard Hain, som var mycket aktiv i Malmö Förskönings- och Planteringsförening och drivande i arbetet med att förse stadens parker med skulpturer.
Mest känd är Gerhard Hennings fontänskulptur Öresund på Gustav Adolfs torg och Carl Milles Människan och Pegasus. Den senare symboliserar den fria tanken, kallas i folkmun "Pegasus" och står i Slottsparken. Dess placering föregicks av omfattande brevväxling mellan Richard Hain och Carl Milles, som gärna ville ha inflytande över statyns placering. Brevväxlingen finns bevarad på Malmö stadsarkiv.
Samtidigt finansierades, under Richard Hains ledning, genom en donationsfond upprättad av arvingarna till minnet av Lorens Beijer och hans hustru Agnes, bland annat "Teaterbrunnen" med Emil Sjögrens kända skulpturfontän Tragos, bestående av 24 figurer med teateranknytning. Den uppfördes 1950 och står framför Malmö Opera, där kransen brinner på premiäraftnar.
John Hain gifte sig med Inga i efterkrigstid och fick sonen Jan. Utöver företag och engagemang i kultur- och föreningsliv delade föräldrarna ett starkt intresse för litteratur, historia och medicin. Inga var som ung bland annat engagerad bilkårist i KAK och senare aktiv inom Inner Wheel, där hon under perioder var president och även internationell sekreterare. Hon uppskattade också livet på landet.
John följde i sin fars fotspår och engagerade sig tidigt i teater, konst, natur och kulturhistoria. Detta präglade både privatliv och yrkesliv, med ett starkt engagemang i både företagsvärlden och föreningslivet. I Malmö fornminnesförening var han skattmästare i nästan 40 år (1955–1993).
På 1950-talet övergick det medeltida Rosenvingeska huset på Västergatan i familjen Hains ägo. Det renoverades varsamt och genom John Hains engagemang blev huset senare förklarat som byggnadsminne (1994). Därefter tog Jan Hain över förvaltningen fram till dess att fastigheten avyttrades en bit in på 2000-talet.
Jan har också varit starkt engagerad i Fastighetsbolaget Kungen, som han blev ensam ägare till 2004. Han genomförde ett omfattande renoveringsarbete på det anrika huset i kvarteret Kungen vid Fersens väg, ursprungligen uppfört till Baltiska utställningen 1914 och under ett år drivet som "Grand Hotel Fersen".
Familjen Hain var dessutom drivande bakom förvandlingen av Lilla torg till en livfull och öppen samlingsplats i centrala Malmö. År 1973 var det John Hain som invigde Thure Thörns bronsfontän Torgbrunnen.
John Hain ägnade sig även åt familjekoncernen G & L Beijer AB och var vd mellan 1961 och 1972, därefter arbetande styrelseordförande fram till sin bortgång 1994. Vägen från kol- och koksimport till oljetrading genom Scandinavian Trading, och vidare till uppbyggnaden av Sveriges största fristående oljebolag Beijer Olje AB, blev mycket lönsam. Bolaget såldes, vilket gav ett stort kapitaltillskott. John och Jan gick därefter in som huvudägare i Skrinet AB 1992 för att skapa en stabil grund för Beijers. John var ytterst ansvarig för koncernens ekonomi – kunnig, sparsam och orädd inför svåra beslut.
Jan Hain följde i släktens fotspår redan i mitten av 1970-talet. Han arbetade först med att modernisera årsredovisningarna. Därefter tog han initiativ till att samla koncernens utspridda aktier och obligationer i G & L Beijer AB, varefter värdepappershandel och affärer blev omfattande. 1984 motsvarade årsomsättningen cirka 1 % av börsens totala omsättning. Aktiehanteringen blev ett viktigt stöd för de traditionella verksamhetsgrenarna.
Beijers hade länge värnat om det skånska näringslivet. Genom oljebolagen Scandinavian Trading och Beijerinvest, med John Hains kusin Anders Wall som vd i det senare, utgjorde vinstmedlen grund för en mer aktiv aktiehantering.
Jans stora intresse för aktiemarknaden ledde till att han startade Matteus Fondkommission 1990. Han var fast besluten att genomföra en generationsväxling och skapa en långsiktig ägarlösning för Beijers, då det saknades samsyn inom släkten kring hur verksamheten skulle drivas vidare.
Affären "Beijer/Skrinet" genomfördes i tre steg – uppköp, apportemission och aktiebyte – och 1995 var affären fullbordad. Bolagsnamnet Skrinet försvann och det nya bolaget återtog det anrika namnet G & L Beijer AB. En ny styrelse och vd tillsattes, och satsningar gjordes inom kyla, industri och elektronik. Bolaget diversifierades, avyttrade både värdepapper och bolag och stärkte sin soliditet. Samtidigt såldes Beijer Olje AB och fokus förflyttades mot kyla. Under denna period hade Jan många styrelseuppdrag i relaterade företag och var dessutom ordförande i Malmö fornminnesförening, som under hans ledning 2001 bytte namn till "Malmö Kulturhistoriska Förening".
Jan har stöttat många projekt genom åren. Ett exempel är hans donation av drygt 500 exotiska träd år 2000 till Millennieskogen i Lindängelund i Malmö. Hans litterära intresse och känsla för historia resulterade i två tongivande böcker på eget förlag i början av 2000-talet: Malmöbilder, ett praktverk som visade upp Malmö ur nya perspektiv och översattes till engelska och tyska, samt Gammalsvenskby – en by i Ukraina, inklusive en CD med inspelade berättelser på den gamla Gammalsvenska dialekten.